Sörmlandsleden: Mögsjön – Stavhällastugan

Även denna natt vaknar jag till av regnsmatter mot vindskyddets tak, men det regnar inte in och jag somnar om igen. När jag vaknar nästa gång är det morgon och solen tittar fram över trädtopparna på andra sidan sjön. Dags att gå upp!

Det blir en ganska lång morgon här på de branta klipporna i solen vid Mögsjön. Vi hänger ut allt som är mer eller mindre fuktigt efter gårdagens regntur på långa klädstreck mellan tallarna för att vifta i vinden och torka i solen.

Vi vågar inte bada i denna sjö heller, kantiga stenar, branta klippor och en massa växtlighet i stranden avskräcker, men vi tar oss i alla fall en vildmarksdusch – dvs vi fyller vattenflaskorna med sjövatten och häller det över oss, lite Sjö & Hav-kroppstvätt på det och sen en ny tömning av vatten. Kallt vatten men varmt solsken här uppe på klipporna. Och lagom till vi är påklädda igen kommer det en löpare glatt joggande – den enda människa vi sett på leden sen vi startade i förrgår. Tur han inte kom fem minuter tidigare…

Efter frukost på gröt och kaffe fyller vi på vattenflaskorna igen med filtrerat sjövatten, packar ner de nu torra kläderna och vår utrustning i ryggorna, besöker torrdasset en sista gång och sen ger vi oss iväg på dagens vandring. Klockan är då 11.30.

Leden går genom skogarna i kuperad terräng, upp och ner över hälleberg, på ljungkantade stigar och genom blåbärsris med oändligt många mogna blåbär. Gott med lite färska snacks på turen! Efter knappt 2 km kommer vi till ett picknickbord bredvid leden söder om sjön Båven, men vi fortsätter vandra och stannar istället för en paus efter 3 km/45 min på en solig klipphäll. Det är ganska lagom att stanna med ungefär det intervallet har vi märkt, även om man inte är jättetrött. Hushållar bra med orken.

Fem km efter start är klockan 13.15 och vi har kommit till etappmålet Svalboviken. Skylten står vid landsvägen och det finns inga fikabord, så vi fortsätter en liten bit fram till Svalbovikens badplats. Ett bra val, här finns det picknickbord i solen och en fin badbrygga och ett torrdass. Vi tar en längre paus här, plockar fram gasköket och gör lunch – frystorkat igen. Men vi lyxar till det med kaffe och HobNobs till dessert! Vi passar också på att fylla vattenflaskorna igen – det är enkelt att komma åt sjövattnet från bryggan och det har bara en svag humus-brun färg. Men vi filtrerar det ändå, så klart.

Vid 14.30 är vi på väg igen, och nu är det en rätt så rejäl uppförsbacke till Tyckenhed, Eskilstunas högsta punkt 114 m över havet. Här finns det en låg bänk att vila på, men ingen utsikt att tala om. Vi går vidare, och nu lämnar vi tillfälligt hälleberg och ljung och vitmossa och tar oss ner till fuktigare marker, med högresta tallar och gröna mossor. Vi tar en liten paus vid kolarkojan som passande nog dyker upp ganska exakt 3 km efter Svalboviken. Det är möjligt att övernatta i kojan – det finns 2 britsar – men den är ganska rökig och instängd och vi har ju inte planerat att stanna på några timmar än.

En knapp kilometer senare, strax efter kl 16, når vi sjön Tyringen, och funderar på att stanna där över natten. Det finns inget picknickbord, men det går bra att sitta på stenarna vid sjön eller så finns det en bänk vid sjöns södra ände. Det finns dock inget vindskydd och inget vettigt ställe att slå upp tältet, antingen är det för lutande underlag eller så är det för sankt nära sjön. Vi har förvisso med oss våra hängmattor, som vi skulle kunna spänna upp mellan några träd och sova i. Men vi har ”bara” gått i 10 km. Så vi knatar vidare.

Och vidare. Och vidare. Det är en vacker, mestadels välskött och bra framkomlig led, men det finns ingen plan yta någonstans. De gamla avverkningsområdena är ojämna med stubbrester och grenar, skogen längs leden är rejält bevuxen med stora träd, små träd, undervegetation, ormbunkar, blåbärsris och allt grönt man kan tänka sig. Det finns inte utrymme vare sig för tält eller hängmattor. Så vi knatar vidare.

Orken börjar tryta och vi börjar bli gnälliga, så vi tar en kort paus sittandes på en sten i ett hygge och funderar på hur vi ska göra. Det finns en övernattningsstuga 4-5 km längre fram, men det känns väldigt långt just nu. Jag rekar på kartan och ser att det finns ett område som kallas Stavhällastugan en knapp km framöver, och på flygfotokartan ser det ut som att det finns ett öppet område där – kan det kanske vara någon gammal torparträdgård där vi kan tälta?

Medan vi sitter här och funderar kommer det en annan vandrare på leden – så nu har vi sett TVÅ andra människor idag! Vi växlar några ord, han är på väg åt samma håll som oss med planer på att ta sig till övernattningsstugan, så vi önskar honom god tur. Vi sätter istället vårt hopp till Stavhällastugan, och ger oss iväg dit några minuter senare.

Vi hade delvis rätt, och lite tur. Det finns en plan yta, helt övervuxen med nässlor och annat elände. Men strax bredvid finns det en grusad men gräsbevuxen vändplan längs en likaledes gräsbevuxen skogsväg. Det ser inte ut som att den använts på länge, så vi slår upp tältet i utkanten, sådär lagom ur vägen men ändå synligt om någon skulle komma.

Dagens tur blev 15 km, precis som gårdagens, vilket ju inte är jättelångt med Gotlandsmått mätt. Men vi har varit ute i 9,5 timmar idag och den kuperade terrängen här är lite jobbigare än vad vi är vana vid (vi har enligt GPS:en gått nästan 200 höjdmeter upp totalt under dagens tur) så tre dagars vandring börjar ta ut sin rätt. Och så har vi ju båda två precis varit riktigt förkylda, så orken är ju inte på topp. Just nu har jag lite svårt att föreställa mig hur glatt vi skuttade på våra tidigare vandringsresor till Alperna eller andra ställen med höga berg där 700-800 höjdmeter eller mer per dag inte var ovanligt. (Ok, det var oftast ganska jobbigt… )

De höga träden runt vändplatsen skymmer solen, och det blir ganska svalt då vi inte har någon eldplats här. Men vi riggar upp gasköket så vi i alla fall får lite varm mat i oss och sen kryper vi ner i sovsäckarna vid halv nio. Efter två nätter i vindskydd med fri utsikt mot solnedgångshimlen och natten (och regnmolnen och åskan) känns det lite instängt i tältet, och det finns en liten gnagande olust över att vi slagit upp tältet på en vändplats, om än så oanvänd, så jag undrar om jag kommer att sova särskilt bra.

Det gör jag. Jag somnar ganska snabbt och sover ganska länge. Finns vissa fördelar med att ha tagit sig igenom ännu en lång dags vandring… 🙂

/Anna, 6 augusti 2022

Om vår tur

15 km vandring längs delar av Sörmlandsleden etapp 23 och 24. Ledkarta och information finns på Sörmlandsledens hemsida, det kostar 200 kr att bli medlem och få tillgång till all information och stödja ledens arbete.