Sörmlandsleden: Stavsjö – Vikitteln

Sommarens vandringstur på Sörmlandsleden gav mersmak, och vi ska ta ännu en liten tur här för att fira att jag fyller år. Denna gång är planen att gå från Stavsjö till Katrineholm, och sen fira med familjen.

Vi får skjuts till Stavsjö, och fuskar lite genom att inte börja vid den egentliga etappstarten utan en kilometer in vid Circle K-macken där vi tar varsin rejäl korv som en tidig lunch. Sen ger vi oss iväg på etapp 31 som faktiskt går på avfarten från motorvägen – känns jätteskumt att gå här men det ska vara så. Efter 300 meter får vi svänga in på en liten grusväg, och 100 meter därefter går vi in på en skogsstig. Äntligen ute i skogen på tur igen!

Vi följer vårt etablerade ”paus efter 3 km eller 45 min”-schema, vilket innebär att första pausen blir på en stock på en höjd mitt i skogen. Det är så lätt att gå för långt för det känns fånigt att stanna när man fortfarande har så mycket ork kvar i benen, men vi har lärt oss den hårda vägen att den där orken kan försvinna utan förvarning.

Det är också läge att lätta på kläderna, ledbeskrivningen ljög inte när den sade att etappen är ”bitvis ganska krävande med höglänta hällmarker och branta berg.” Och solen skiner och det är en härlig höstdag!

Efter ytterligare tre kilometer är vi framme vid Björnsjöns vindskydd, vackert beläget vid sjöns strand och det är så klart dags för en paus igen. Denna gång plockar vi fram gasköket och kokar upp vatten för att göra kaffe.

Det är verkligen riktigt fint, och vi funderar på att övernatta här. Men vi har bara gått i två timmar, klockan är bara ett och det är mycket dag kvar, så vi packar ihop och ger oss iväg en bit till.

Nu kommer ännu en stigning, vi ska upp över femtio höjdmeter till, upp på Uvberget och sen ner igen. Vi avstår från att ta avstickaren upp på den absoluta toppen och vandrar istället vidare till nästa stopp, som blir på en mossklädd liten kulle bredvid stigen.

Strax därefter vandrar vi igenom Åboravinens naturreservat och vidare in på etapp 30. Nu är det ganska mycket uppför men vi tar det lugnt och rätt vad det är det dags för paus igen! Denna gång på en lämplig formad del av hälleberget.

Klockan är halv fyra och det börjar kännas att vi vandrat över en mil i rejält kuperad terräng, vi som är vana vid Gotlands mestadels platta vandringar. Nu har vi nästan målet i sikte, vi ska bara ta oss över Venbrinksberget och Sörmlands högsta punkt (123 möh) först…

Så efter en skön paus med dryck och snacks har vi ny energi som bär oss in i Skogbyås naturreservat, upp till toppen, och sen lite till. För finns det ett utsiktstorn måste man ju klättra upp i det, eller hur?

Nu är det bara en kilometer nerför till målet för kvällen – vindskyddet vid Vikitteln. Vi ser och känner röken från lägerelden på håll, och när vi kommer fram möts vi av en tysk tjej och två svenska killar som lagar mat här. Vi frågar om det finns plats för oss, och det finns det (såklart!). Killarna ska sova i hängmattor, så vi tar ena halvan av vindskyddet och den tyska tjejen får den andra.

Vi lagar mat tillsammans och har det allmänt trevligt runt elden medan mörkret faller. När det är riktigt mörkt och dags att gå och lägga sig får en av killarna för sig att vi ska gå upp till utsiktstornet och titta på stjärnorna. Ja, varför inte. Så det blir pannlampa på och en nattvandring uppför och det är riktigt coolt att stå uppe i tornet och se stjärnorna och de långväga ljusen från civilisationen långt borta.

Coolt i dubbel bemärkelse, det börjar blir riktigt kyligt ute och det är skönt att få upp värmen med en rask promenad tillbaka innan vi kryper ner i våra gosiga sovsäckar. Hängmatte-killarna hade rejält med mat och matlagningsattiraljer med sig, men var inte riktigt lika förberedda i övrigt – utan liggunderlag i hängmattorna och med sommar-sovsäckar fryser de rejält då det kryper ner mot nollan under natten. Vid fyra-femtiden försöker de få igång lägerelden igen för att få lite värme, och då blir det inte mycket mer sömn för oss andra heller.

Det var en härlig dag, en fin vandring, en mysig kväll och jag är oerhört nöjd och glad över att vara ute på tur igen.

/Anna, 21 september 2022

Om vår tur

Vi vandrar 15 km på etapp 30 och del av 31, vacker och rofylld och mycket kuperad vildmarksvandring – totalt 350 höjdmeter upp!