Sommarsemester och vi har bestämt oss för att lämna ön åt turisterna och vandra några dagar längs Sörmlandsleden. Vi har gått flera dagsturer där och jag tycker det är så vackert med de småkuperade stigarna i blåbärsskogar, över klippor och kullar och runt mörka skogssjöar. Så nu är det dags att faktiskt övernatta vid de där timrade vindskydden vi hittills bara fikat i.
Vi börjar vandra etapp 23:1 med start vid Hammarvallen i Flen. Muttrar lite över att det börjar med en uppförsbacke, och det känns definitivt att jag har sisådär 15-20 kg extra på ryggen… Men det är åtminstone en lättvandrad sträcka, fina skogsstigar i Flens utkant och sen längs sjön Orrhammaren.
Efter 2,5 km kommer vi till en scoutstuga med grillplats och badbrygga där vi stannar till för en första paus i skuggan av ett stort träd. Det är ganska behagliga temperaturer, men solen gassar och jag dras fortfarande med sviterna efter en rejäl förkylning, så de där pauserna med vatten, lite snacks och vila är viktiga för att orka med.
Jag funderar faktiskt också på att ta ett bad från bryggan, men vi har ju knappt börjat vandra och då det dessutom dyker upp folk som hyrt stugan för grill & umgänge hivar vi istället upp ryggsäckarna på ryggen och fortsätter vår vandring. Vi passerar genom Åtorpskogens kulliga naturreservatet med höga granar och släta klipphällar vid sjön, och sen korsar vi ett sankmarksområde och en å på en lång, hög spång. Flera sektioner av spången har bytts ut, men några av de gamla som är kvar sviktar lite obehagligt då jag går på dem. Men de håller och vi är strax över.
1,5 km ägnas åt en kringgående manöver genom ett lugnt fritidshusområde, och sedan har vi en ungefär lika lång sträcka genom skogsmark till kallkällan där vi tänkt stanna för nästa paus. En hel del av skogen är avverkad tyvärr, men stigen är bevarad och som plåster på landskaps-såren växer det en del hallonbuskar här. Det finns vatten i kallkällan (även om vi inte fyller på, vi har fortfarande massor av vatten kvar), men tyvärr ingen bänk eller fikabord, så vi fortsätter vandra genom skogen.
Men både mage och kropp börjar föra oväsen, så vi tar en paus på en pytteliten kulle mitt i blåbärs- och lingonrisskogen. Fram med gasköket för att koka vatten och sen njuter (?) vi av frystorkad 5-spice-chicken i solskenet och stillheten i den sörmländska skogen.
Mätta och med nya krafter packar vi ihop igen och vandrar vidare. Efter någon kilometer till kommer vi till en grusväg som tar oss genom böljande gröna fält och gula åkrar, förbi små hus och gårdar. Den sista sträckan på etappen går längs en asfaltsväg, lite tråkigt men den är inte så trafikerad så det går ändå ganska bra. Vi hoppas att det finns ett fikabord vid etappslutet för det börjar bli läge för en paus igen men tji får vi – etapptavlan står på en stolpe i ett snårigt dike längs vägen. Vi traskar vidare.
Etapp 23:2 fortsätter längs asfaltsvägen i ungefär 700 meter till, sen svänger den av in på vad som nu är ett avverkningsområde. Tyvärr har leden försvunnit helt här, det finns några slitna orange markeringar kvar men inge stig som förbinder dem. Det finns också högt gräs, torra grenar, hål i marken och liknande som gör det osäkert att vandra här, så vi skippar denna del av leden.
Istället tar vi oss ut till vägen igen och svänger sen in på en grusväg som leder norrut. Efter vår vandring felanmäler jag ledens skick på denna sträcka, och får svaret att ledansvariga håller på att se över dragningen. Så nästa år är det nog bättre!
Vi finner sen en oväntad bonus – ett vindskydd med tak, bänkar och bord samt en stor grillplats! Nu är det verkligen dags för kaffe! Fram med gasköket och pulverkaffet! Efter fikapausen vandrar vi vidare en knapp km längs grusvägen tills vi kan ansluta till leden igen för ytterligare en km genom skogen vid Hedsjön.
Hedsjöns vindskydd ligger på en liten höjd längs skogsvägen med utsikt över sjön, en eldplats med bänkar precis framför och ett fikabord mitt på skogsvägen. Enligt etappbeskrivningen ska det finnas ett torrdass, men det har gömt sig väl. Senare läser vi en kommentar om att det är drygt hundra meter norr om vindskyddet.
Sjön är mörk och blank men ingen av oss är så vildmarks-våghalsiga att vi känner för att traska ut och bada i en sjö vi inte känner till då det inte finns en brygga eller en fin strand, utan bara kantiga stenar och hög växtlighet. Det går dock att fylla på vatten i strandkanten, så det blir en vildmarksdusch istället. Funkar bra det med!
Nyduschade, ombytta, med dagens kläder på tork på en lina från vindskyddet – livet är ganska bra! Då ser vi hur rejäla mörka moln byggs upp strax söder om oss, och en titt på väderradarn visar att det är oväder på väg. Vi hänger in klädlinan i vindskyddet och tar fram vårt tält-footprint att ha som skydd för vindskyddets öppning om det skulle behövas. Och det behövs. Plötsligt smäller det på taket av hagel och isbitar lagom för en gin & tonic faller från himlen, och sen brakar det loss på riktigt med skyfall, åska och kraftiga vindar. Vi måste hålla fast vår skyddande presenning för att det inte ska regna in och vi är så otroligt tacksamma för att vi sitter relativt skyddade i ett stadigt vindskydd med tak över huvudet och inte är ute och vandrar på leden.
Regnet drar över, och även om det kommer en del åsk- & regnskurar under natten är de inte så våldsamma och vi sover torrt och gott i det öppna vindskyddet med utsikt över skogen, sjön, och ett mäktigt himlaspel då molnen lyses upp av blixtar.
/Anna, 4 augusti 2022
Om vår tur
13 km vandring längs Sörmlandsleden etapp 23:1 och 23:2. Ledkarta och information finns på Sörmlandsledens hemsida, det kostar 200 kr att bli medlem och få tillgång till all information och stödja ledens arbete.