Årets första vandringstur med övernattning ska bli en klassiker – från Kappelshamn till Visby* via Klintkustleden och anslutande stigar. Det var evigheter sen vi var ute på långtur och vi är verkligen taggade!
*Spoilervarning: det blir inte alltid som man tänkt sig.
Vi tar bussen från Visby på skärtorsdagens förmiddag och hoppar av i Kappelshamn vid halv tolv. Det är lite småsvala nordliga vindar men åtminstone inget regn eller snö och solen visar sig faktiskt då och då! Vi följer en gammal skogsväg norrut längs kusten, och så fort vi kommer in i lä bland träden är det riktigt behagligt, nästan varmt att vandra.
På ett ställe måste vi avvika från stigen för att gå längs klapperstenstranden runt en gård, och efter tre kvart är det dags för dagens första paus. Vi har ett ganska bra vandringsschema med typ 45 min eller 3 km vandring och sen ett stopp – kortare eller längre. Då håller man energin uppe och orkar vandra hela dagen.
Stigen tar oss vidare norrut, längs strandkanter som urholkats av vågor och för första gången väljer vi att faktiskt gå upp till vägbron för att korsa utflödet från Kristi kanal, det forsar alldeles för mycket vatten för att vi ska våga oss på att vada igenom.
Vi passerar den nybyggda stugbyn där det är liv och rörelse vid några av de lådformade premium-resort-husen, och kommer sen till dagens andra stopp. Dags för lunch, som idag är medhavda Caesar-wraps inköpta på Ica. Kaffe på det, och sen är vi redo att ta oss an den kommande stigningen upp till Hallshuks fyr – 25 höjdmeter upp ska vi. 🙂
Utsikten från Hallshuk över havet är milsvid och obruten, men idag blir det ingen lång beundran utan nordanvinden får oss att ta oss ner i lä bakom klinten och sen är det dags för ännu en paus till på en bänk i lä bakom Hallshuks fina kapell. Här behöver jag också tejpa mina fötter – det har börjat komma oroande känningar av skav. Tejpningen gör vad den ska, och det går bra att gå vidare.
Vi går västerut från kapellet, mellan de fina och vindpinade husen, tillbaka in i naturreservatet Hall-Hangvar och följer vägen (som övergått till skogsväg) fram till Harudden, där den egentliga Klintkustleden börjar. På Länsstyrelsens beskrivning står det att de arbetar med att förlänga leden härifrån till Kappelshamn, men än har det inte dykt upp några nya ledmarkörer.
Klockan är tre, vi har gått drygt 11 km från Kappelshamn och funderar ett litet ögonblick på att faktiskt stanna här och slå upp tältet. Det finns en eldplats med ved & picknickbord, och marken på strandängarna är inte alls så fuktig som vi trodde den skulle vara. Men nej, vi bestämmer oss för att gå vidare en bit till.
Gräset på ängarna är brunt och torrt, långt ifrån den blåeldsprakt som möter oss då vi vandrar här i juni. Men all tid har sin charm. Det blir ett kaffe-stopp i lä av några träd, och sista rycket fram till Sigges kurru där vi bestämmer oss för att slå läger.
Vi kollar av de höga träden omkring noggrant innan vi sätter upp tältet – det är otroligt många knäckta grenar och träd (spår av de enorma mängderna blötsnö och hårda vindar som varit), och vi vill ju inte ha en sådan i huvudet mitt i natten. Sen är det dags för lägereld och kvällsmat!
Elden och överdragskläder till trots är det lite svalt så här vid havet, och efter en spektakulärt vacker solnedgång kryper vi in i sovsäckarna. Godnatt! (Så småningom, i alla fall…)
Väderprognosen lovar sol men vi vaknar till en gråmulen morgon. Vi drar oss lite i de varma fluffiga sovsäckarna, sen är det dags att gå upp och göra sig redo. Vi skakar loss fukten så gott det går från yttertältet och footprintet och hänger upp dem mellan några träd för luftning medan vi gör frukost. Ingen eld nu på morgonen, bara snabbt uppkok av vatten till gröt och kaffe på gasköket. Går inte så snabbt heller, det är bara ett par plusgrader och inget direkt tryck i gasen.
Strax före klockan 10 är vi iväg med nya krafter för att ta oss an dagens etapp.
Hela sträckan Kappelshamn – Visby är lite drygt 60 km. Igår gick vi 18 km, så resterande 42 ska fördelas på de kommande dagarna. Det som kan vara knepigt är att hitta bra tältplatser – det finns några klinter och någon strandkant som fungerar strax efter Lickershamn (15-18 km härifrån) men sen är det mest sluttande eller ojämn mark, snårskog, eller mark väldigt nära tomter. Inte förrän efter Nyhamn (28 km härifrån) börjar det dyka upp vettiga tältplatser igen.
Jag önskar att det vore tillåtet att tälta i Björkume naturreservat (21 km härifrån), där finns det dessutom en fast eldplats med vedlåda (Har iofs aldrig sett ved i det förrådet, men någon gång kommer det väl 🙂 ). När jag kommer hem efter denna tur mailar jag detta önskemål till Länsstyrelsen, håller tummarna att det kan bli en förändring!
Prognosen lovar fortfarande sol men istället börjar dimsjok dra in. Det är inga problem så länge vi går och håller värmen, men det blir lite småruggigt vid pausandet. Hätta upp och handskar på!
Vi passerar Irevikens långa sandstrand, tar oss upp på berget igen längs leden men när möjligheten ges väljer vi Höglundarslingan istället för att se om dimman lättar en bit inåt land. Det gör den inte. Vi tar oss vidare till Lickershamn längs markerade och omarkerade stigar. Tur att vi gått så mycket i området här och hittar hyfsat bra!
Klockan är strax efter två då vi kommer till Lickershamn och vi har gått i 14,5 km. Nu är det dags för lunch – rökt fisk från Putte på Lickers. Avnjutes i lä bakom boden, och med ett par koppar varmt kaffe på det och fyllda vattenflaskor är vi snart redo att ge oss iväg igen.
Upp på berget igen, men nu missar vi en av två tvära svängar på leden och håller på att fastna i en loop! Som tur är fattar vi att vi gått fel och vänder med bara några hundra meters onödigt turande. Plus att vi fick se ännu en bäck 🙂
De eventuella tältplatserna på och nedanför klinterna är alldeles för utsatta för den gråkalla dimvinden för att vi ska vilja slå läger redan och sitta där i flera timmar, och i skogen är det alltför ojämnt och snårigt för att hitta en bra plats. Så vi går vidare. Väderprognosen envisas med att säga att det är sol, verkligheten envisas med att det är ruggigt och dimmigt. Så vi går vidare. Det är skönt att gå, man håller värmen bra och har de lätta vindarna i ryggen.
I Björkume naturreservat (där man som sagt inte får tälta :/) tar vi en paus och funderar hur vi ska lägga upp den resterande delen av dagen. Vi bestämmer oss för att ge solen en sista chans att komma fram och går vidare de fem kilometrarna till Nyhamn, där vi vet att det finns bra tältplatser. Men istället för sol blir det mer och mer kall & fuktig dimma, och när vi har en kilometer kvar bestämmer vi oss att nu får det vara nog – när vi för en gångs skull har möjligheten att ringa en taxi och åka hem istället för att sova en natt i ett kallfuktigt tält så ska vi göra det. Sagt och gjort.
Femhundra spänn senare är vi hemma i vår lägenhet, och kan ta en varm dusch, dricka ett glas kallt bubbel och beställa pizza till kvällsmat. Inte riktigt vad vi tänkt oss, men helt ok! 🙂
Om vår tur
Tre dagars planerad tur blir två dagar + taxi hem pga ihållande gråkall dimma. Men vandringen är fin och vi har en mysig övernattning vid Sigges kurru. Totalt 45 km.