Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i minne*… Efter eoner av snöslask och regn (nåja, flera veckor i alla fall) är det inte bara sol i hjärta & minne utan även sol ute! Och det är helg, vi är lediga och kan vara ute och njuta av vårvädret! Vardagsturandet denna helg kräver dock lite planering, eftersom allt snöslask och regn nu ligger överallt på marken och det är rejält översvämmat.
* Inte en barnvisa som jag trodde…
Därför är vi listiga och styr kosan mot Torsburgen och Herrgårdsklint för att utforska en del av Torsburgenleden. Det borde vara ganska torrt uppe på platåerna, tänker vi. Och det är det! Mellan platåerna är det inte så torrt dock, men det är inte särskilt svårt att ta sig fram genom att listigt gå bredvid leden.
Vi tar oss uppför klinten och väljer sen att följa den gul-vita naturslingan medsols genom brandområdet, fortfarande spöklikt kalt och kargt med svart-sotiga och sol-silverblekta trädrester överallt. Sommartid är det lite mer färg i området, med blommor och buskar med gröna löv, men så här års är det bara kala, gråa grenar och torrt gräs. Faktum är att vi ser inte en enda blomma under hela vår tur – ingen blåsippa, inte ens en liten förvirrad gul fibbla som annars brukar sticka fram huvudet i tid och otid.
Första pausen blir vid Slottet, där vi beundrar utsikten österut från den lämpligt placerade bänken. Sen vandrar vi vidare förbi Austre skipsgangen och vidare längs klinten & genom skogen. Klintkanten övergår till en hög, travad vall av kalksten, och strax därefter kommer vi fram till den öppning i vallen som kallas Ardre Luke – luckan mot Ardre. Här går vi på Torsburgenleden, följer den ut genom luken och säger hej då till Torsburgens naturreservat då vi går in i naturreservatet Herrgårdsklint.
Vi vandrar ungefär en halv kilometer längs grusvägen och vidare in på den skogsväg som tar oss vidare till den klint som gett naturreservatet sitt namn – dvs Herrgårdsklint.
Solen skiner men de nordliga vindarna blåser kallt, särskilt då vi kommer ut på det öppna området bredvid Diksmyrs ag-klädda våtmark. Hittills har det varit torrt och lättgången i markerna, men nu går vi strax in i ett blötare område. Leden är delvis översvämmad (men som sagt går det lätt att ta sig fram bredvid), och en sträcka är det en regelrätt bäck som glatt porlar fram längs skogsvägens ena hjulspår medan det är torrt i det andra.
Efter knappt 2 km på dessa skogsvägar (4,5 km från start) svänger vi in på den nyaste delen av leden – en stig som dragits ungefär 1,5 km genom skogen på klintar och i svackor fram till fornborgen som ligger på toppen av Herrgårdsklint. Gotland sägs sakna egentliga herrgårdar, och naturreservatets beslut säger att
”Fornborgen med husgrunderna benämndes Härgården. Herrgårdsklint har troligen fått sitt folkliga namn av husgrunderna som man tidigt såg fanns inuti borgen. Tydligt är att man också tidigt sett att husen varit förbundna med varandra, vilket är ovanligt, och därav gett dem den så ovanliga benämningen som Herrgården. Herrgårdar har som bekant aldrig funnits på Gotland.”
Det finns ett fikabord inne i borgen, men det blåser så svalt att vi går nerför klinten längs stigen i borgens norra del och tar en paus vid parkeringens fikabord i stället. Här är det vindskyddat, och som en bonus träffar vi en annan vandrare som vi växlar några ord med innan hen vandrar vidare upp mot borgen.
Efter en lång, solig paus är det dags att vandra tillbaka. Första sträckan blir längs Torsburgenleden tillbaka samma väg vi kom, men då den ansluter till skogsvägen väljer vi att svänga vänster och ta vägen ut förbi Millklint. Där passerar vi också den antika skylt som pekar mot en tidigare väg till Herrgårdsklint:
Vi hittade en likadan skylt en bit närmare klinten på en av våra tidigare turer i området, men vägen där är numera helt försvunnen bland träd och buskar.
Men nu är vi på väg mot Torsburgen & Ardre Luke. Vi fortsätter varvet motsols runt burgen, nu uppe på den kallmurade stenvallen som är flera meter hög.
Efter ett tag börjar vallen bli alltför övervuxen av tallar och sly, så vi går vi ner på stigen nedanför. En fikapaus vid Linnés grotta med utsikt västerut över Kärrmansmyr och flera av kyrktornen området, och sen är det sista rycket. De gulvita markeringarna som fanns vid Ardre Luke har inte synts till på ganska länge, men stigen är enkel att följa och vi är snart tillbaka vid start. Idag blir det ingen klättring upp i utsiktstornet, det blåser alldeles för mycket för det, och vi har ju sett utsikten tidigare 🙂
/Anna, 1 april 2023
Om vår tur
Vi vandrar 12 km på stigar & skogsvägar, upp & nerför klinterna. Härlig utsikt och massor av pausplatser längs vägen. En del av turen går längs Torsburgenleden.