I våras gick vi en gul-vit, markerad slinga mellan Gnisvärd och Tofta. Nu är det dags att gå den grön-vita mellan Tofta och Tofta Södra.
Enligt Naturkartan ska båda lederna börja vid parkeringen intill naturreservatet Smågårde naturskog. Väl där hittar vi ingen tavla med information eller karta över slingorna, men det finns i alla fall grön-vita markörer som vi följer norrut in i skogen. Nästan direkt gör vi en utvikning på ett par hundra meter österut, korsar den slingrande bäcken på en liten träbro och vänder sedan tillbaka på andra sidan.
Den grön-vita slingan håller sig konsekvent utanför reservatet. Jag undrar om det är ett medvetet val eller om leden helt enkelt inte får gå genom reservatet.
Vill man se mer av Smågårde naturskog finns det en anlagd naturstig, markerad med små, blå stolpar, som meandrar genom reservatet. Här får skogen växa fritt och sköta sig själv, och därför finns det granar med över två meters omkrets och 160 år gamla tallar. Och gott om omkullfallna träd.
Vår grön-vita led tassar vidare på skogsstigen, rundar naturskogen och det enorma oljemiljonärsbygget utanför, och sedan är vi ute på strandhedarna. Nu har vi fyra kilometers strand-vandring framför oss.
Bäcken korsas igen på en stabil träbro.
Sommartid finns här gott om olika orkidéer, och den intresserade kan följa Gustavs orkidévandring. Det har hänt att jag krupit omkring både här och där för att försiktigt fota skogsliljor, knipprötter och nattvioler.
Strandvandring under lågsäsong har fördelen att man kan välja om man vill gå på stranden eller mer läskyddat i klitterna.
Nackdelen med lågsäsongs-vandring är att utbudet av restauranger och caféer längs turen är begränsat, men den vana vandraren har ju med sig eget fika. Och det finns gott om fikabord och bänkar längs ledens södra del.
När vi lämnar Toftas sandstrand bakom oss går leden bredvid den trafikerade väg 148 mellan Visby och Klintehamn där en ljudkuliss av trafikbrus håller oss sällskap söderut. Om det inte blåser västliga vindar förstås, då är det vågorna som brusar.
När vi når udden vid Tofta Södra har vi två saker framför oss:
- Det sista fikabordet vi finner på turen.
- Naturreservatet Snåltorp.
En lång omständlig utläggning om Snåltorp
På udden söder om Tofta finns Gotlands minsta och hemligaste naturreservat: Snåltorp.
Ingen skylt pekar hit från vägen, ingen illustrerad tavla står vid entrén. Gränsen är inte röjd, inga blå-med-vit-stjärna-gränsmärken av plåt syns till, inte ens de enkla vita spraymålningar på trädstammar som markerar så gott som alla andra reservat. Vegetationen utgörs av snår, tallar och enbuskar. En antydan till stig går från cykelvägen över reservatet till grannfastigheten.
Länsstyrelsens webbplats berättar om Snåltorp naturreservat, utan att egentligen berätta någonting. Varför är det ett naturreservat? Hur ska det skötas? Ingen som vet.
Snåltorp är Gotlands femtonde naturreservat. Tretton av de tidigare har både beslut och skötselplaner. Kuriosa: Tolv av dessa beskrivs som rauk- eller klintområden, ett som tallskog. Geologi vägde tydligen tungt vid tidiga naturskydd.
Endast nummer fjorton, det charmiga lilla Västra Märgelgraven, saknar skötselplan men där finns åtminstone ett beslut: en kungörelse, anslagen i Havdhems kyrka på hösten 1953.
Ett beslut som rör fastigheten där Snåltorp ligger finns faktiskt på Naturvårdsverkets webbplats Skyddad natur – men det är ett förbud mot grustäkt. Inget nämns om fridlysning eller naturskydd, även om någon form av naturhänsyn verkar ha tagits då Länsstyrelsen ”efter samråd med Naturskyddsrådet för Gotlands län” med flera förordar att täkt av sten, grus, sand, jord eller därmed jämförliga nyttigheter icke utan länsstyrelsens tillstånd må utföras å den B. Johansson tillhöriga södra delen av fastigheten Krokstäde 1:44 i Tofta socken.”
Mysteriet tätnar när man tittar på de fornlämningar som registrerats.
Strax norr om reservatet Snåltorp men fortfarande på Krokstäde 1:44 finns en Fornsök-notering om gravar som undersöktes i slutet av 1940-talet ”i samband med gjorda skelettfynd vid schaktning. Efter undersökningen fortsatte Vägförvaltningen sin verksamhet i området fram till 1963 (enl uppgift av fru Stålhandske, sommarboende intill grustaget).” Gravarna togs bort efter undersökningen, med noteringen att ”det är fullt möjligt (troligt) att det finns fler gravar öster om undersökta gravar.”
Och fler gravar finns det.
När vi vandrar förbi i november 2025 ser vi färska traktorspår norr om reservatet. Marken är omrörd och sviktar när vi går på den – här har det nyligen grävts och återfyllts. Och det finns en ny notering i Fornsök, daterad oktober 2025: Gravfält, bestående av 19 flatmarksgravar. Och återigen skriver man att det kan finnas fler gravar i området.
Hmm. De är i alla fall registrerade som fornlämningar, det vill säga varaktigt övergivna lämningar som tillkommit genom äldre tiders bruk. Inget material för en true crime-podcast.
Dagens karta visar bebyggelsenamnet Snåltorp ungefär där naturreservatet är:
Kikar man på den ekonomiska kartan från 1977 så är det namnet tryckt längre norrut på andra sidan vägen. Kuriosa: Fastigheten väster om 1:44 tillhör Eskelhems socken, en liten enklav i den omgivande Tofta socken.
Ortnamsnregistret har mer information om Snåltorp. Ett arkivkort informerar: Snåltorp, gammalt torp, Tofta socken, numera rivet. Ett annat kort: Snåltorp, släketäkt vid havet, SV Snåltorp. Namn efter ett gammalt torp, Snåltorp, en bit upp i skogen.
Så – vi har ett område som nyttjats som åkermark och släketäkt för ett nybygge uppe i skogen – Snåltorp – åtminstone sen 1800-talet. I slutet av 1940-talet grävs det fram sju gravar, och några år senare förbjuds all schaktning på fastighetens södra del. Schaktning på norra delen verkar fortfarande ha varit tillåten, men det är inte förrän sjuttio år senare som man faktiskt finner nitton gravar till…
Men jag vet fortfarande inte vilka naturvärden som finns i Snåltorp…
Åter till Södra Tofta Strandled
Den grön-vita leden passerar förbi vid kusten väster om Snåltorp, där man en klar dag har en fin utsikt över Lilla Karlsö.
Stigen följer stranden vidare, och här kan det vara ganska blött och lerigt.
En halv kilometer senare lämnar vi stranden bakom oss och följer en gammal körväg upp mot Toftavägen. För många år sen fick man köra bil här, men nu är det enbart fotgängare som kan passera.
Vi passerar in mellan husen och efter ytterligare några hundra meter svänger leden vänster och norrut. Nu är det vandring på gator i småhusområden hela vägen tillbaka till Tofta strand.
Mitt bland husen passerar vi ett gravröse. Fornsök ger ingen mer information om det, så vi kan bara gissa om det är från järn- eller bronsåldern. Det ligger på krönet av strandvallen, 10 meter över havet, så förmodligen väl synligt både från land och hav.
De grönvita markeringsbanden är inte alltid helt enkla att se, då de är strösslade lite hör och där på olika fästen på olika sidor av gatan. Vi ska i alla fall gå norrut så långt det går på Åsvägen.
Och sen svänga inåt land på Kroks väg.
När vi när vägs ände där är det en snabb höger-vänstersväng in på Spireavägen.
Och en vänstersväng förbi Toftagården.
Därefter passerar vi Tofta festplats, med ett upplyftande budskap på info-tavlan: ”Allt kommer att bli bra”. Ännu bättre vore om det fanns en bänk eller fikabord 🙂
Vi korsar sen stora vägen. Butiker och restauranger är tomma och tysta, campingens gräsmattor gröna och övergivna. Vi vandrar vidare norrut, där ett vändkors släpper ut oss på gångvägen.
Återigen undrar jag över behovet av eller nyttan med höga stängsel, toppade med taggtråd längs både camping och strand..?
Drygt en halv kilometer senare är vi framme vid Smågårde naturskog och parkeringen där vi började. Naturkartan säger 9 km, vi fick ihop 10 km.
Det är en trevlig, lättillgänglig tur i vackra omgivningar. Det är en hel del folk i rörelse här, och man går aldrig helt ensam. Sommartid är det givetvis massor av folk här, och då finns det flera ställen att fika på. Eller varför inte ta ett bad vid den långa sandstranden?
Jag uppskattar generellt att det finns markerade slingor att gå på, särskilt om man inte känner till området är det en trygghet och det kan locka fler besökare till platsen. Men då måste det finnas kartor eller mer information på plats om hur lång leden är, så man vet vad man kan förvänta sig. Kanske det finns nästa gång vi kommer hit 🙂
/Anna, 1 november 2025
Om vår tur
En fin 10 km tur längs strand och småhusområden i Tofta.