Söderåsens Nationalpark

En dimmig novemberlördag kör vi till Söderåsens nationalpark för en vardagstur på vår road trip i Skåne. Vi har varit här många gånger tidigare men nu var det många år sen sist så det ska bli extra kul att vandra här igen!

Vi parkerar vid Skäralid – en stor parkering med gott om plats och även denna dimmiga dag är det ganska mycket bilar här, och mycket folk. Måste vara knökfullt en solig sommardag! Här finns också Naturum, fikabord och grillplatser och toaletter. Och många av parkens leder passerar här, så ett bra ställe att starta på!

Idag är inte jag reiseleiter och guide utan ett par vänner håller koll på vart vi ska gå – en fin slinga från en bok om olika (omarkerade) rundturer i Skåne. Lite ovant men avkopplande att bara följa efter och traska på. Och stanna ofta för att fotografera förstås!

Vid Kopparhatten stannar vi till och fotograferar extra mycket. Nationalparkens högsta punkt – 147 m över havet – bjuder på en fin utsikt över den dimhöljda ravinen.

Vi fortsätter vidare in i Skäralidsdalen, och nu börjar vi ta oss neråt mot Skärån som slingrar sig fram i ravinens botten. De flesta träd är nästan helt kala, och marken är täckt av en matta av rödbruna löv.

Det är också lite halt och slirigt att gå, löv och lera och hala rötter och branta stigar är en lite besvärlig kombination, men med lite skicklighet och försiktighet går det bra och vi kommer ner till dalgångens botten, där vi följer Skärån vidare uppströms.

Här och där delar sig stigen och avstickare försvinner upp längs bergssidorna, och vi upptäcker efter att tag att vi skulle nog tagit någon av dem för vi har förmodligen avvikit från vår planerade rutt, men vi omplanerar snabbt och följer nu den blåmarkerade leden istället!

Leden blir mer och mer teknisk ju längre uppströms vi kommer, dvs det är ingen slät, lövklädd stig utan en massa mindre, kantiga klippblock att gå på. Vi tar oss fram i lagom tempo och avverkar de två kilometrarna vi har kvar längs bäcken på ungefär 45 minuter. Men vem har bråttom? 🙂

Leden gör sen en U-sväng, där vi korsar Skärån, går tillbaka lite på andra sidan och sedan tar oss uppför andra dalsidan, en fin liten stigning på ungefär 50 höjdmeter. Jobbigt nog att gå, tycker jag, och sen blir man passerad av en löpare som joggar uppför…

Men väl uppe väntar belöningen – rastplatsen vid Liagården! Alla skärmskydd och grillplatser är upptagna, men vi hittar åtminstone ett ledigt fikabord!

Vi var lite listiga tidigare då vi körde till nationalparken, och stannade till vid en bensinmack för att köpa rykande varmt kaffe som vi fyllde vår termos med. Vi är i och för sig riktigt varma nu efter den sista stigningen upp från dalgången, och i stället för att ta på sig en jacka som brukligt då man sitter stilla, knäpps det upp för att vädra. Men varmt kaffe är gott oavsett!

Efter en skön paus går vi vidare. Leden går nu uppe längs dalsidorna, och det stupar ganska brant neråt. Nästa utsiktspunkt är Lierna, med maffig utsikt över klippdalarna och rasbranterna. Och annat spännande 🙂

Vi går den blå leden vidare på den rödbruna lövmattan bland de kala träden.

Det finns många ställen längs leden här på höjden längs dalgången med riktig fin utsikt. Dimman gör att det blir lite mystiskt och trolskt, men det hade varit kul att få se det i dagsljus och solsken också. Får bli nästa gång 🙂

Nästa kända utsiktspunkt är Hjortsprånget, en utstickande klippavsats där man för riktigt länge sedan jagade ut hjortar för att de skulle störta över kanten. Så sägs det i alla fall.

Efter Hjortsprånget börjar leden gå ner tillbaka till Skäralid. På en dryg halv kilometer ska vi ta oss 80 meter ner, och det är samma här som det varit på hela turen – hala löv, hala rötter, hala stenar, lera och grus – så det går inte så snabbt. På vissa ställen finns det trappor eller trappsteg, men större delen av stigen får man klara sig utan detta. Men det går bra även här, och vi är snart nere vid Skärdammen igen.

Grill- och fikaplatserna här är upptagna nästan allihop – populärt ställe! Det har varit mycket folk i parken också, vi har mött många vandrare och det förstår jag, storslagen & vacker natur, leder i många olika längder, många grill- och fikaplatser, toaletter, enkelt och nära att parkera. Och det är ju lördag idag – kanske betydligt lugnare en vardag.

Tips om du vill vandra i liknande natur men med (kanske) mindre folk:

Magleröd – Klåveröd (Söderåsen)

Axeltorpsslingan (Hallandsåsen)

Vi har inget fika kvar, och vi ska iväg på annat nu, så vi tar farväl av våra vänner och medvandrare och ger oss iväg på var sitt håll. Tack för den här dagen, och på återseende!

/Anna, 13 november 2021

Om vår tur

Vandring 8 km längs den blå slingan & andra stigar. Flera leder, många fika-/grillplatser, toaletter vid rastplatserna. Halt och/eller brant på vissa ställen.