Kuststräckan mellan Valleviken och Slite är populär bland både gotlänningar och turister. Här finns det väderbitna raukfält, gamla kalkugnar och övergivna kalkbrott, badstränder och strandskogar och gräsbevuxna strandängar. Någon enstaka hage med betande djur. Och massor av orkidéer och blommor.
Vi har gjort många dagsturer och några turer med övernattning i tält eller campervan då det är ganska enkelt att skapa sig egna fina rundslingor av alla de stigar och småvägar som finns här.
Det finns matställen i Valleviken och i Slite, där det också finns mataffärer. För vattenpåfyllning finns en rickepump i Kyllajs småbåtshamn (dock ej testat smak eller kvalitet), och sommartid på campingen i Hideviken.
Har du några tips om eller erfarenheter från sträckan? Lämna gärna en kommentar och dela med dig!
/Anna
Valleviken – Kyllaj, 6 km
Man börjar med att vandra söderut från hamnen i Valleviken. Det går kanske att ta sig fram genom verksamheten och upplagen längs kajen, men vi har valt att cirkla runt och följa grusvägen. Ett par hundra meter söder om hamnen ligger ett ensamt hus vid grusvägens slut, och där börjar en liten stig genom skogen. Efter en knapp km når man Värnekull där man kan kika ut på kustlinjen, konstatera att det ännu är mycket vass och gräs längs kusten, och istället fortsätta på stigen.
Nästa möjlighet att se vattnet är ungefär 1,5 km senare, då man når ett ensamt hus i skogen. Här kan man gå norr om träden i tomtgränsen och följa en fin, slingrande stig ut till havet. En liten bod, en brygga, och en mina (nej, en boj), och massor av vass och gräs. Så tillbaka igen, runda huset och fortsätt söderut på en grusväg/skogsväg fram till naturreservatet Malms-Kyllaj.
Vid naturreservatets parkering bredvid strandridargården finns ett fikabord, och när man tagit sig förbi gården, över raukfältet och ner till Kyllajs hamn och badplats finner man fler fikabord, ett torrdass (sommaröppet) och en rickepump.
Kyllaj – S:t Olofsholm, 9 km
Man vandrar vidare från fiskeläget längs kusten på en stig som blir mindre och mindre och till slut upphör, men då tar man sig enkelt upp på vägen och vidare till Lörgeudd.
Lörgeudds kalkugn rundas enkelt på grusväg och stig. På raukfältet finns ett ensamt fikabord. Stigen fortsätter nära kusten, och övergår i grusväg till Smöjens nedlagda kalkbrott. Här finns det många vägar och stigar att vandra på, och i nordvästra delen av brottet finner man (efter lite letande) den skogsväg som leder till S:t Olofsholm. Väljer man att istället vandra på stranden är det ganska snårigt och vassigt i nordöstra hörnet av Aurskallsviken.
I nordvästra hörnet av Aurskallsviken kan man lämna skogsvägen, och – beroende på väder och vind och vattenstånd – följa antingen stranden eller en stig strax innanför skogsbrynet till S:t Olofsholm. Längs vägen finns en liten fikaplats vid sandstranden, ett fikabord på klapperstensstranden, och vid plagen finns ett torrdass (sommaröppet) och en eldplats.
S:t Olofsholm – Barläst, 15 km
Udden rundas så nära vattnet det går, längs träbryggan, genom raukfältet och över kalkstenshällarna.
Det går att fortsätta vidare en bra bit längs kalkstensstranden, eller så väljer man att följa den gotländska S:t Olavsleden som går genom skogen och Hide kalkbrott. Strax efter brottet finns en campingplats där man kan fylla på vatten sommartid.
Hide passeras antingen på sandstranden med sin långgrunda badplats, eller på skogsvägen genom den öppna tallskogen. Det finns flera pausplatser längs vägen. Vid Bovikens fiskeläge finns fler fikabord och ett torrdass.
Man vandrar vidare över klipporna vid havet, och passerar Hidevikens raukfält med fikabord och eldplats. Vid lågvatten kan man gå vidare i strandbrynet på kalkstenshällar och grusvallar, annars följer man den skumpiga skogsvägen runt udden.
Gruvägen tar oss ut till Asunden, den betade, skoglösa ön. Vi har bara gått runt raukfältet och hällarna, inte gräsängarna på resten av ön. Man tar sig tillbaka till ”fastlandet” via samma grusväg som man kom på. Strandängarna väster om vägen är bevuxna med gräs, vass, snår och en del skräp som flutit iland. Det är lite knepigt att ta sig fram och kan vara blött i markerna, men ju närmare västerut man kommer desto enklare blir det. Sista biten mot Barläst går faktiskt på en riktigt fin stig.
Barläst – Slite, 11 km
Vid Barläst finns fikabord, eldplats och ett torrdass. Badmöjligheter i hamnen. Vandringen vidare norrut går på vägen till en början, sen kan man klättra över en stätta och ta sig ut på strandängarna vid Vägeumeviken. Viken är så långgrund och låglänt att framkomligheten varierar stort – är det lågvatten kan man ta första stättan (vid korsningen med vägen mot Stora Hammars) och sedan gå över viken på havsbottnen. Är det lågtryck eller regnperiod är hagarna översvämmade och får man fortsätta någon kilometer till på bilvägen innan man svänger av.
Vi har fortfarande ett par uddar att utforska i viken. När man når vikens västra sida är det samma sak här – beroende på vattenstånd (och fotbeklädnader) får man bedöma vilken väg man ska ta för att komma förbi hyfsat torrskodd.
Oavsett vilken väg man tar får man så småningom lämna kusten pga vass och växtlighet och ge sig in på grusvägen ett par hundra meter in, parallell med kusten. Ungefär halvvägs ner mot Slite kan man göra en avstickare ut på Norra piren.
Sedan är det ett par kilometer kvar till Slite. Man passerar småbåtshamnen, går genom cementfabriken och är sedan framme vid centrum där det finns mataffärer, restauranger och busshållplats.
/Anna
