Vi vandrar etapp 1 och 2 på Sörmlandsleden, knappt 16 km i vacker, kuperad terräng. Barrskog, hagar, sjöar, naturreservat & en liten del på asfalt. Kollektivtrafik till etappstart & -slut.
En lördag i slutet av augusti. Tåget från Flen till Stockholm går i tid. Behagligt vandringsväder. Helt rätt dag för första etappen av vårt ”gå hela Sörmlandsleden”-projekt!
Prick kl 12 står vi vid skylten utanför Björkhagens T-banestation som markerar starten för Sörmlandsledens etapp 1 (för man måste såklart gå alla etapperna i rätt ordning!). Vi har ätit en snabb lunch på Pressbyrån och är redo att ge oss av!
Det märks att vi är nära civilisationen, leden går längs breda, belysta grusvägar och det är mycket folk i omlopp. Men trots att det är i storstan är det ändå mest natur – Nackareservatets skog, klippor och öppna områden där man kan fika, grilla, jogga, promenera med hunden, och det upplevs absolut inte som överbefolkat.
Efter drygt två kilometer passerar vi golfbanans klubbhus där man kan äta lunch, men vi är ju nyätna och inte ens sugna på kaffe så vi passerar. En kilometer senare tar vi den smala bron (”Spången”) över den smala kanalen till Söderbysjön, och sen är vi faktiskt ute och nosar på vildmarken.
Nästan som i ett trollslag försvinner också folkmassorna och vi går i stort sett ensamma på de slingrande stigarna. Det är mycket rötter och kuperad hällmark så det går inte särskilt fort och vi tar pauser när det behövs. Men vem har bråttom?
Det är ganska fascinerande att vandra fram så här i ”vildmarken” bara några timmar efter att vi klev av T-banan. Visst, vi ser bebyggda områden på avstånd från toppen av berghällarna, korsar en bred 90-väg och vandrar vidare in på en ledningsgata, så vi är ju medvetna om att civilisationen finns där. Men det är inte svårt att koppla bort den och bara njuta av naturen.
I en dalsänka finns en färskvattenkälla – Sandakällan – och informationsskyltar berättar om hur rullstenåsen och de sandiga lagren runt Sandasjön är ett vattenskyddsområde för dricksvatten. Det är ett par andra vandrare nere vid källan men de tittar bort från oss då vi passerar så vi stannar inte till och pratar med dem. Lite udda, de flesta man träffar på på en vandringsled är ju annars om inte pratsamma så åtminstone ger de en nick och bekräftande av att ”jag ser dig”. Jaja, vi har gott om vatten kvar så behöver inte stanna för att fylla på.
Istället vandrar vi vidare längs sjön, upp och ner för åsen och kommer så småningom in i Strålsjön-Erstaviks naturreservat. Gles barrskog, öppna ytor, massor av blåbärsris, och riktigt kuperat. Strax efter Strålsjön kommer vi fram till Skogshyddan; slutet av etapp 1 och början av etapp 2.
Klockan är nu lite drygt 14.30 och vi har vandrat 9 km på 2,5 timmar. Förvånansvärt fort, det har ändå varit riktigt kuperat och vi har som sagt stannat för regelbundna vilo- och/eller snackspauser. Är väl att vi har pigga, spänstiga ben så här i början av vandringen. Och att det inte är alltför varmt.
Men nu är det dags för en kaffepaus!
Skogshyddan är det torp som finns här (syns ej på bilden), men vi sätter oss på bänkarna vid den stora info-platsen bredvid istället. Ett par ute på promenad passerar på grusvägen bredvid, och nu får vi både en nick och en glad hälsning.
En halvtimme senare är vi redo att ge oss iväg igen, nu på Sörmlandsledens etapp 2. Leden går på skogsvägar och -stigar, genom barrskog, ekbackar och öppna hagar. Ganska plan vandring om man jämför med första etappen, men det finns en och annan mjukt böljande backe.
Från Skogshyddan följer leden en skogsväg och snart kommer man förbi Vretatorp. Därifrån blir det en dryg km genom ekbackar, tallskog och inägor fram till norra änden av Öringesjön och Skomakartorp. Båda dessa torp är f d dagsverkartorp under Erstavik. Ängarna runt Skomakartorp är fina att rasta vid. Från torpet går leden utefter stranden fram till sjöns södra ände där det finns en badplats.
Efter ungefär 2,5 km når vi fram till Öringesjön och det bebyggda området där. Leden går först längs sjön i bebyggelsens utkant, sen genom bostadsområdet på asfalterad gång-och cykelväg. Efter ytterligare 1,5 km når vi Alby naturreservat, där vi tar en paus på en bänk vid Kolardammarna, anlagda sjöar för sedimentering och vattenrening.
Leden har hittills varit bra uppmärkt och lätt att följa, men strax efter dammarna blir det lite förvirrande. De markeringar vi ser tyder på att vi ska fortsätta följa Fnyskbäcken på en mindre stig vidare in i en hage, men den ”stora” stigen tar bron över bäcken och fortsätter vidare på andra sidan. Vi konsulterar kartan och väljer att ta bron – ett bra val för snart ser vi de orange markeringarna igen och vi är på rätt väg.
Sista biten fram till Alby Friluftsgård går på breda, grusade, lättvandrade stigar. Strax efter 16.30 sätter jag handen på etappslutet – 6,5 km vandring på drygt 1,5 timme.
Dagens vandring var en skön start på vår semester, knappt 16 km varierande vandring i lite gråmulet men skönt vandringsväder. En hel del på lättvandrade, tillgängliga stigar, men också en hel del på slingrande, sliriga stigar över rötter och hällmark. Många fina platser att pausa på, och jag är fascinerad över att man kan vara så nära civilisationen men ändå få den där ostörda vildmarkskänslan.
Men vi är inte riktigt klara, så här års går det ingen buss från friluftsgården så vi måste gå drygt 600 m till busshållplatsen vid Nyfors. Därifrån går det bussar till Gullmarsplan var 20-30 minut. Bussresan tar knappt en halvtimme och vi är framme vid vårt hotell strax efter kl 18. En lång varm dusch, kläd- & utrustningsvård, sen kvällsmat i hotellrestaurangen. En bra dag går mot sitt slut, och det är inte särskilt svårt att somna 🙂
/Anna, 26 augusti 2023
Om vår tur
Vi vandrar etapp 1 och 2 på Sörmlandsleden, knappt 16 km i vacker, kuperad terräng. Barrskog, hagar, sjöar, naturreservat & en liten del på asfalt. Kollektivtrafik till etappstart & -slut.