Under natten drar regnmolnen in, men vi sover torrt och gott i vårt lilla tält i skogen. Även idag blir det frukost inomtälts, och vi får lära oss att det är väldigt lätt att spilla ut halva grötskålen när man försöker flytta sig sittandes i en sovsäck. Jaja, nu får vi öva på att tvätta sovsäckar också.
När vi sanerat så gott vi kan, stuvat ihop vår packning och klätt oss i färgglada regnkläder är vi redo för vår fjärde vandringsdag som kommer att ta oss den sista etappen av Östkustleden och avslutas vid prästänget i Anga. Vi börjar med två kilometer in till byn Katthammarsvik, där vi dessutom vandrar en extra bit upp till Tempo för att köpa lite färdkost till dagen. Och fikabröd 🙂
Regnet det vräker ner, men ”ut på tur, aldrig sur” stämmer bra in på oss ändå. Man håller sig varm när man vandrar och vandrings-zen infinner sig ganska snabbt.
Leden här går på asfaltsväg, och sen på en bred grusväg mellan täta skogsridåer. En knapp kilometer efter det orangegula barockhuset som kallas Annas Nöje lämnar vi leden och tar oss ut till stranden för en kort paus. Det har slutat regna så regnkläderna åker av nu.
Här finns det fina möjligheter att både tälta och elda, men sommartid får man nog räkna med att dela platsen med husbilar, kvällsbadare och flanörer. Finns en del fördelar med att vandra utanför högsäsongen 🙂
Vi vill inte gå ut till den tråkiga grusvägen igen utan följer stigen längs kusten, men då vi har en buss att passa i slutet av dagen vågar vi inte avvika alltför mycket och tar oss ganska snart tillbaka till leden. Vill inte riskera att hamna på någon sank, snårig strandäng och tvingas gå tillbaka. Vi får återkomma en annan dag och utforska vidare.
Som tur är svänger leden strax av från den bilbreda grusvägen in på en inte lika bilbred och här är det är riktigt trevligt att gå igen.
Knappt fyra kilometer från Katthammarsvik når vi Uppstaigs naturreservat och nu är det dags för en riktig kaffepaus. Det finns ett fikabord här men det är fortfarande blött efter regnet + att det står i skuggan, så vi plockar fram campstolarna och sätter oss på grönytan där det finns hopp om solglimtar.
Men allt gott har sitt slut, kaffet och bullarna och med dem även vår paus. Leden går vidare på skogsvägen fram till Histilles, där den övergår till en bredare bilgrusväg. Strax därefter korsar vi ån från Smiss myr, som idag flödar brett. Här finns också ett nytt fikabord utplacerat, det (hittills) sista på leden innan man kommer fram till Anga Prästänge.
Vi vandrar vidare på grusväg och skogsvägar och kommer så småningom till nästa naturreservat – Stenstugu skog.
Här i Stenstugu skog finns inget fikabord men det är dags för paus så våra camp-stolar åker fram igen. Stolarna kostade en slant i inköp, och det är ett drygt halvt kilo extra att släpa på, men det är seriöst skönt att ha ryggstöd när man sitter och vilar. Börjar väl bli gammal 🙂
Efter Stenstugu kommer vi ut bland fält och gröna hagar. Vi passerar ett fält med bronsåldersrösen. Solen skiner. Life is good. Vi går genom en gård, där det enligt Östkustledens interaktiva karta ska finnas en vattenkran, den första på dagens etapp. Vi behöver inte undersöka det nu, eftersom vi har gott om vatten kvar men det kan ju vara bra att känna till en tokhet sommardag. Nästa kran finns inte förrän vid Anga kyrka i slutet av leden.
Strax efter gården är det dags för paus igen, bland prästkragarna på en liten äng där våra camp-stolar än en gång kommer till användning. Vi kokar vatten och värmer de snackpots vi köpte på Tempo i morse.
Sen har vi lite drygt fyra kilometer kvar till ledens slut vid Anga Prästänge, hela sträckan på skogsväg. Vi kikar efter tänkbara tältplatser, eller möjlighet att hänga sin hängmatta, om man skulle få för sig att gå leden åt andra hållet någon gång. Det finns en del öppna områden, men det är lite blött (just nu) eller tuvigt underlag, och vi hittar ingen klockren plats.
Vi kommer fram till Anga Prästänge strax före klockan tre, och slår oss ner vid fikabordet utanför änget för en sista fikapaus och luftning av fötterna. Här finns också ett välskött litet torrdass.
Vår buss ska gå från Anga kyrka någon gång mellan 16.20 och 16.40, så i god tid traskar vi de sista 500 metrarna till hållplatsen. Och får lite skrämselhicka – det finns ingen hållplats! Ingen skylt som utmärker att här ska bussen stanna. Jag kollar kartan i appen, och jodå, vi står precis där kartan anger att det finns en hållplats. Och jag känner igen platsen från den gången jag tog bussen till Katthammarsvik för en tredagars tur på Östkust-/Torsburgenleden. Vi hoppas på det bästa och står här och väntar.
Och det kommer en buss! Vi flaggar att vi vill åka med, den stannar och plockar upp oss, och vi andas ut. Kliver av vid Kräklingbo och väntar på bussen från Katthammarsvik som tar oss hela vägen tillbaka till Visby.
Fyra dagar, tre nätter, 78 km led + några km till, mestadels tur med vädret. Check på den! 🙂
Kul att ha gått hela leden, definitivt – det är alltid härligt att vara på tur. Skulle jag göra det igen? Jag tror inte det, inte som den ser ut nu med så lång sträckning på bilvägar (grus/asfalt) i början och slutet av leden. Behovet av taxi, vän med bil som kan skjutsa, eller kravet att pricka in en specifik buss under vardagar för att ta sig till eller från ledens start/slut begränsar också vilken vandring man kan ta. Kommer nog att bli varianter av sträckan från Katthammarsvik till Kräklingbo via Torsburgenleden eller Långa leden i Ljugarn framöver. Men kommer det upp några vindskydd med eldplatser på hyfsat bilfria platser längs leden kan man ju alltid ombestämma sig 🙂
/Anna, 19 september 2023
Läs mer om vår tur då vi vandrar hela Östkustleden:
Dag 1: Närsholmen – Närsakar, 16 km
Dag 2: Närsakar – Mullvalds strandskog, 22 km
Dag 3: Mullvalds strandskog – Katthammarsvik, 24 km
Dag 4: Katthammarsvik – Anga, 19 km
Om vår tur
Vi går 19 km på Östkustleden i regn och sol, denna fjärde och sista dag på vår tur. Grus- & skogsväg, flera fikabord utplacerade.